Alla har inte rätten att bli föräldrar

Det är ett naturligt mål och vi börjar prata om det tidigt. Barn och familj. ”Hur många barn ska du ha när du blir stor?” minns jag barnen fråga mig redan på förskolan.

Villa, Volvo, vovve och drömmen om att hitta sitt livs kärlek som man en dag sammansvetsar med ett barn och först då kan anta termen ”en riktig familj”.

Vi pratar om barn som om det vore en självklarhet och en rättighet. Men så speglas inte verkligheten…

Om du och din partner önskar ett barn; Hade ni då blivit ledsna om ni en dag möts av motgångar som hindrar er från att skaffa egna barn? Hade ni blivit besvikna om ni ber samhället om hjälp men möts av lagar och regler som motarbetar er dröm om en familj? Och hade ni blivit arga om det fanns människor i er stad som till och med hoppas på att ni misslyckas bilda er familj?

Är du heterosexuell så grattis! Då har du svårt att relatera till problemet. Är du en homosexuell man så vet du redan att bögarna förväntas att vara och förbli barnlösa. Men de homosexuella männen varken klagar eller kräver förändring och anledningen till det är enkel. Som homosexuell man är du medveten om din sexuella läggning redan som barn, och även införstådd i att fortplantningssystemet kommer sätta stopp för framtida drömmar om barnskrik och blöjbyte. Vi accepterar och går vidare med livet helt enkelt.

Vår acceptans grundar sig i något föråldrat, något orättvist och i något som inte längre borde vara möjligt. Men när alternativen läggs på bordet inser man att välja att acceptera framför sorg inte enbart är den enkla vägen, utan också den enda vägen.

För tyvärr är det så, i vårt ”jämställda” land Sverige, har inte alla rätten att bli föräldrar. Surrogatmödrarskap och adoption hade vart lösningen, men vårt kära Sverige har satt käppar i hjulen. Surrogatmödrarskap inte är tillåtet enligt svensk lag och när det kommer till adoption görs det skillnad på samkönade och heterosexuella par. Det finns i dag en mängd länder som är öppna för att adoptera till homosexuella par men Sverige väljer att blunda och bortprioritera de homosexuella ansökningarna. Här pratas det dock inte om diskriminering eller annat trams.

Det enda alternativet blir att söka sig utomlands för att utnyttja andra länders surrogatmödrarskapssystem. Och även om man lyckas göra drömmen till verklighet, efter år av kämpande och en numera tom plånbok, så står samhället och väntar med förakt i ögonen. Det blir motvind hela vägen!

Så vi får helt enkelt acceptera att alla inte har rätten till att bli föräldrar, att landet vi lever i har ljugit för oss om jämställdhet, öppenhet och acceptans i frågor så stora att vi pratar om dem redan som små.

Jag önskar att jag kände till sanningen tidigare, och att när jag på förskolan fick frågan av de andra barnen; Hur många barn ska du ha när du blir stor, att jag svarat; Jag ska ofrivilligt ha noll barn!

Daniel Wilke

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s